Beslutet är tidsbegränsat och omprövas regelbundet. När det löpte ut förra sommaren gjorde föräldrarna, Ann-Sofi och Jesper Nilsson, en ny ansökan.
-Nu när han blivit tonåring så är behoven större, så vi tyckte att assistansen borde utökas, berättar Ann-Sofi.
Men det skulle visa sig att Tranås kommun har en helt annan uppfattning.
Inför omprövningen beslutade man att göra en ny så kallad ADL-utredning, där en arbetsterapeut tittar på aktivitetsförmågan. Först tyckte kommunen att det räckte med att arbetsterapeuten besökte Alex i skolan, men efter påtryckning från föräldrarna gick man med på att även göra ett hembesök.
Han har ingen assistans i skolan utan där är det skolans assistenter som går in, förklarar Ann-Sofi.

I utredningen, som gjordes i september förra året, slår arbetsterapeuten fast att Alex inte är självgående, han behöver hjälp för att klara av exempelvis toalettbesök och påklädning, uppvisar ett tvångsbeteende som han lätt fastnar i om inte någon hjälper honom vidare och har svårt att läsa av sin omgivning. Arbetsterapeuten, som observerar Alex under en hemkunskapslektion i skolan, konstaterar också att han inte klarar av att bedöma risker och att han har svårt att avgöra vad som är rätt och fel.
Utredningen var jättebra och tydlig. Det kändes som att arbetsterapeuten tagit till sig det vi hade sagt, det skolan hade sagt och det hon sett själv, säger Ann-Sofi.

Bröt ihop
Men ADL-utredningen har inte har så stor betydelse när kommunen några månader senare gör sin bedömning. Där bedöms Alex behov av assistans vara väsentligt mindre än det familjen ansökt för.
-Jag bröt ihop och grät. Hur skulle vi klara det? Jag funderade på att säga upp mig, säger Ann-Sofi som precis som Alex pappa jobbar heltid.
Alex, som har en aktiv fritid, skulle inte längre få ha med sig sin assistent när han bowlar, badar eller går till ungdomsgården. I stället menar kommunen att föräldrarna får följa med.
-Han vill ju inte gå med mamma. Han är snart 14 år, han vill umgås med sina kompisar och klara av det själv med sin assistent.

Föräldrarna reagerar också på hur beslutet är formulerat. Handläggaren på socialförvaltningen skriver bland annat att Alex inte alls är rymningsbenägen som mamma Ann-Sofi berättat och menar att personalen på träningsskolan verifierar detta.
Ann-Sofi, som vet att Alex slitit sig från personalen flera gånger, blir ställd och ringer upp skolan.
Personalen berättar att de inte ens fått frågan och erbjuder sig att skriva ett intyg.
I intyget, som flera personer i personalen undertecknat, står att Alex är oberäknelig och impulsstyrd, att han kan sticka iväg vart som helst. ”Man kan tycka att han klarar mycket/sig själv men det beror på att han har en vuxen bredvid sig. Den vuxne måste hela tiden leda Alex i vad han ska göra”.

Kommer med synpunkter
Föräldrarna kommer själva in med ett tiotal synpunkter på handläggarens förslag till beslut, som de menar i vissa delar är direkt felaktigt, exempelvis står det att föräldrarna har vårdbidrag från Försäkringskassan trots att det inte har det längre. Handläggaren blandar också in domar kring arbetstidslagen, som föräldrarna menar inte har med saken att göra alls.
Ann-Sofi upplever att handläggaren bestämt sig för att det är hon som mamma som anser att Alex har ett hjälpbehov. Att exempelvis städa och laga mat hemma är sådant en familj hjälps åt med menar handläggaren och tar ingen hänsyn till att Alex behöver stöd för att kunna utföra sin del.
-Hon pratar om föräldraansvar och det är klart att jag har ett sådant. Jag tar väldigt gärna ansvar, det är jag som har skaffat honom. Men det här handlar inte om ett normalt föräldraansvar.
Och föräldrarna har lagen på sin sida. Enligt en dom i regeringsrätten anses vård och tillsyn för barn över tolv år inte ingå i normalt föräldraansvar.

Ann-Sofi vill byta handläggare och framför det i ett brev till socialchefen.
-Då blir vi kallade till ett möte där chefen för biståndsenheten, Anas Abdullah, säger rakt ut att de inte behöver ta hänsyn till någon ADL-utredning och att det alltid är handläggaren som bestämmer.
När det slutgiltiga beslutet kommer i januari har handläggaren gjort några mindre justeringar. Men förslaget till omfattning av personlig assistans står fast. Alex beviljas 10 timmar och 31 minuter per vecka.
-Jag blev precis vansinnig när jag fick beslutet, säger Ann-Sofi som tvingas att säga upp Alex personliga assistenter eftersom familjen varken får eller har möjlighet att betala ur egen ficka.

Fel finns kvar
Fortfarande innehåller beslutet felaktigheter, bland annat finns passagen kvar om att Alex inte är rymningsbenägen, trots både lärarnas och föräldrarnas invändningar. I beslutet skriver handläggaren också att socialförvaltningen hade förväntat sig en bättre ADL-bedömning av arbetsterapeuten.
-De sågar alltså den arbetsterapeut som de själva anlitat, säger Ann-Sofi.
I det läget väljer hon att göra en anmälan till socialtjänstens klagomålshantering. Kommunens kvalitetsutvecklingschef startar en utredning. Här granskas inte själva biståndsbeslutet utan processen kring hur beslutet fattades. Kvalitetsutvecklingschefen konstaterar snabbt att det finns en rad brister. Han skriver att ”handläggningen av ärendet har brister i metod, saklighet och vetenskaplig stringens”. Bland annat pekar han på att det framstår som oklart vilka behov Alex egentligen har. Förslaget är att utredningen görs om med en ny handläggare alternativt att kommunen låter en extern handläggare granska biståndsbeslutet. För Ann-Sofi är det en upprättelse.

Men det är nu som konstigheterna ska börja.
Ann-Sofi blir bland annat kallad till ett möte där flera företrädare för kommunen medverkar. De ber om ursäkt för att det varit ”lite otydligheter”, men menar samtidigt att beslutet om 10,31 timmar står fast, det kommer inte att bli någon ny utredning.
Nu väljer Ann-Sofi att tillsammans med Alex jurist skicka in en överklagan till förvaltningsrätten. De gör det i sista minuten, beslutet ska träda i kraft dagen efter. Långt senare får de veta att kommunen, som tog emot anmälan, aldrig skickade den vidare.

Startar granskning
Några dagar senare meddelar chefen för biståndsenheten att man ska låta en extern konsult titta på utredningen.
-Deras egen kvalitetsutvecklingschefs granskning duger tydligen inte, säger Ann-Sofi.
Den nya konsulten kommer fram till att det behövs en ny ADL-utredning, av en annan arbetsterapeut. Konsulten anser också att de läkarintyg och psykologutlåtanden som finns med i utredningen är lite för gamla och föreslår att nya lämnas in. Familjen Nilsson får en månad på sig. Samtidigt utses en ny handläggare, också hon inhyrd konsult, som kommunen menar borgar för en neutral utredning. Den gamla handläggaren har slutat.

Mejla via chefen
När Ann-Sofi tar kontakt med vården får hon veta att det är långa väntetider, Alex hinner inte få något psykologutlåtande i tid. I ett mejl till Anas Abdullah frågar Ann-Sofi hur de ska göra, hon vill inte att beslutet faller på att Alex inte får en tid innan utsatt datum.
”När det gäller psykolog och läkarutlåtande så ligger det på er att ombesörja det och hur ni gör lägger jag mig inte i. Vi kommer att fatta beslut i ärendet utifrån de underlag som vi har tillgängliga i ärendet” svarar Abdullah som samtidigt meddelar att en ny arbetsterapeut kommer besöka Alex både i skolan och i hemmet. Han ber samtidigt Ann-Sofi att inte kontakta den nya, externa handläggaren på hennes mejladress. ”Vill du mejla något så ska det gå via mig och jag kommer att förmedla vidare till henne”.
-Han har alltså lovat mig en extern, oberoende utredning, men ändå ska kontakten gå via honom, säger Ann-Sofi.

I mitten av mars görs den nya ADL-bedömningen hemma hos familjen Nilsson. När Ann-Sofi försöker kontakta den nya arbetsterapeuten för att boka en tid för skolbesöket, får hon av en slump veta att denna inte alls jobbar som arbetsterapeut utan är anställd på Tranås kommun som biståndshandläggare inom hemtjänsten. Anas Abdullah är hennes chef.
Återigen ställer Ann-Sofi frågan om utredningen är så oberoende och neutral som kommunen hävdar. Hon menar att det handlar om en jävsituation och vill inte att ”arbetsterapeuten” fortsätter sin utredning.
Anas Abdullah poängterar att även om kvinnan jobbar som biståndshandläggare så är hon även utbildad arbetsterapeut och eftersom hon ”inte varit inblandad i utredningen så tyckte vi att det vore toppen att hon gör ADL-bedömningen som arbetsterapeut”. Han vädjar till Ann-Sofi att ADL-utredningen ska göras klart. Tackar familjen nej kommer ärendet avgöras utifrån det underlag som finns, menar han.

Får inga uppgifter
När Ann-Sofi i samma veva begär ut den externa konsultens kvalitetsutredning har Anas Abdullah utelämnat dennas kontaktuppgifter. Han menar att ”du har fått allt du ville ha” och att han inte kommer att lämna ut några kontaktuppgifter. ”Nu har vi varit tillmötesgående mot dig och din man och för att tala om för er att vi inte har någonting att dölja för er. Nu måste du börja respektera vårt arbete och låta oss utreda ärendet om du verkligen är mån om Alex” skriver han i ett mejl.
Efter att ha bollat med assistansbolaget ger Ann-Sofi kommunen klartecken att gå vidare med ADL-utredningen.

Den blir ganska omfattande, men den innehåller ett stort problem: språket. Arbetsterapeuten, som visade sig vara biståndshandläggare, har genomgående skrivit att Alex ”har svårt” att göra det ena eller det andra när han i själva verket inte kan alls.
Det får konsekvenser för den bedömning som handläggaren sen ska göra. När beslutet kommer i mitten av maj slår handläggaren fast att Alex inte behöver någon assistans alls. ”Vid en sammantagen bedömning anses att Alex inte har ett sådant hjälpbehov till art, karaktär och omfattning som ger rätt till personlig assistans. Detta då han klarar övervägande del av sina behov självständigt” skriver handläggaren som menar att Alex ”huvudsakligen är i behov av påminnelser och påpuffning”.
-Jag förstår ingenting. I januari kom de fram till att Alex har behov av 10,31 timmar assistans, fyra månader senare är det noll timmar. Alex har ju fortfarande Downs syndrom och utvecklingsstörning, det har inte förändrats.
Den nya utredningen innehåller en hel del underlag från den gamla utredningen, trots att kommunen lovat att den skulle baseras på ny information. Under utredningens gång har Anas Abdullah personligen kontaktat personal som arbetar med Alex, de samtalen finns inte med alls i den nya utredningen.

Ann-Sofi, som känner sig helt överkörd av kommunen, gör en JO-anmälan.
-Jag hade inte tagit det så här långt om jag hade haft minsta tvekan på att Alex klarar sig själv. Jag vet att det här är fel.
Tranås kommun uppmanas av JO att yttra sig över hur förvaltningen resonerat i ärendet. I skrivelsen framför kommunen bland annat att man tyckte det var onödigt att skicka in Ann-Sofis överklagan eftersom hon sannolikt inte hade fått rätt ändå. ”Kommunen ville inte belasta Förvaltningsrätten med mer arbete” skriver man.

Fortfarande frågetecken
Ann-Sofi vill fortfarande veta hur handläggaren resonerat när hon kommer fram till att Alex inte ska ha en enda minut assistans och vill se en uträkning. Men när hon mejlar handläggaren får hon inget svar. I stället vänder hon sig till chefen för biståndsenheten, Anas Abdullah.
-Då ringer han upp mig och är jättearg och otrevlig, berättar Ann-Sofi som upplever samtalet som hotfullt när Abdullah uppmanar henne att inte skicka ”ett jävla mejl till”.
Enligt Ann-Sofie säger Abdullah också att hon ska vara glad att kommunen aldrig skickade in hennes anmälan till förvaltningsrätten eftersom Alex aldrig hade fått rätt.
-”Du ifrågasätter tamigfan allt” säger han till mig. Men det är väl klart att jag ifrågasätter det, det är ju fel!

Väntar på besked
Nu väntar Ann-Sofi på beslut från JO. Förhoppningen är att ärendet så småningom ska tas upp i förvaltningsrätten och kommunens beslut ändras. Om en dryg månad, i mitten av juli, upphör Alex assistans och Ann-Sofi planerar att gå ner i arbetstid.
-Jag fattar inte hur man kan behandla folk såhär.